Ehh, jag hade visst en blogg? Glömde det…

Jo, så var det nog kanske. Det har som sagt inte blivit många uppdateringar här den senaste tiden minsann, fast det har sina förklaringar. Jag hade av döma av de senaste inläggen ganska mycket att göra på jobbet, det fortsatte även efter de sista inläggen och håller i sig fortfarande. Det i kombination med en massa andra saker vid sidan om jobbet, många bäckar små, gjorde att kroppen tydligen tyckte det var nog, så nu är jag tyvärr sjukskriven sen tre veckor tillbaka och preliminärt tre till… Roligare kan man ha det. Fast nu vet jag i alla fall varför jag varit så fruktansvärt trött, lättirriterad, glömsk på gränsen till dement, tappat vikt mm. Skriver kanske lite mer ingående nån annan gång, orkar inte just nu, fast nu börjar man se ljuset i slutet av tunneln i alla fall och det är inte ett tåg! ;-)

Nu har jag visat att jag lever i alla fall. Tänkte lägga in lite höjdpunkter från det sista året men det blir ett senare kapitel.
Så ta det nu lugnt där ute i bloggvärlden! :-)

Jaha, då fick man sin första skriftliga varning…

Som pricken över “i” av allt som hänt, tyckte chefen att jag inte följde de utsatta arbetstiderna, att jag pratade strunt med kollegorna efter rasterna. Om detta skulle upprepas skulle tydligen mina möjligheter att utnyttja flextid försvinna permanent. Det var vad som stod i brevet i alla fall. Jag var iofs. inte den enda som fick denna varning, utan alla anställda metall´are. En kollektiv varning alltså. Får man verkligen göra så? Det stod ju tydligen tom. att han ej överblickat hela verkstaden…

Jag menar, jag är (ö)känd för mycket här i livet men att prata är definitivt inte en av dem! Jag sköter mitt jobb och pratar väldigt sällan, om annat än just jobb, på jobbet. Tydligen hade chefen gått en vända runt verkstaden efter rasten och sett några prata med varandra. Han tittade bara på dem och gick vidare, frågade aldrig vad som diskuterades och det var väl droppen som fick bägaren att rinna över. (För info så pratades det faktiskt jobb…) Visst har det snackats lite icke jobbrelaterade ämnen efter rasten men att ge en kollektiv bestraffning istället för en individuell är ju helt sjukt! Varför ska jag lida för att andra snackar skit?!

Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden om detta upprepas. Visst är det bra med flex men jag klarar mig lika bra utan. Däremot tror jag det kan förloras många produktionstimmar, om vi inte har flextid vi kan utnyttja för att kunna förbereda maskinen att köra obemannat under natten. Det känns egentligen som att det inte är mitt problem, men får man verkligen utfärda en sådan varning på det sättet?

Skitbil!!

Ja, det var väl inte direkt en oväntad start på mina inlägg…
Det började i Fredags med att frugan ringer från Byske och säger att bilen inte startar… Jaha, vad är det nu då?! Det var bara att packa startkablar och bogserlina och sätta sig in i bilen…

Väl framme provade jag starkablarna först, då bogsering i snöstorm 3,5 mil inte verkade direkt lockande. Fantastiskt nog hoppade den igång direkt! Tjohoo!! För att sen tvärdö när jag ryckte startkablarna… Suck! Jaja, det var ju enkelt i alla fall. Ett nytt batteri senare och bettan gick som en klocka. Ändå tills idag då. Jag lovar, den bilen har ett horn i sidan på mig. Frugan ringer från Byske, igen…
-Batterilampan lyser! Törs jag köra hem?
-………….mutter…….. Kör på!

Tack och lov kom hon sig hem och det var faktiskt inte riktigt så allvarligt, en rem som gått av. Sådana fel tycker jag om, om man får välja mellan två onda ting.

Nu ska jag bara skicka gumman att handla nya remmar i morrn så är saken biff! och helgen räddad!

Nolia i Piteå – Min ilska känner inga gränser!!!!!

Närmsta raderna kommer jag att vara en smula upprörd! Jag menar, hur i h-vete kan man anordna en så stor och populär mässa i en stad som Piteå?!?!
Jag, frugan och Palle skulle in på mässan idag och vi valde Tisdagen för att vi trodde det skulle vara lite mindre folk i rörelse och lättare att hitta parkering… Tjena! Efter att ha puttrat i snigelfart 20 minuter lämnade jag Ingela så åtminstone hon skulle hinna träffa sitt sällskap på mässan åkte jag och Palle vidare för att parkera. Jaha, inte en endaste liten plats i närheten fanns det, vid vartenda litet parkeringsområde viftade vakterna förbi oss och när vi passerat Norrstrand vände jag i ren ilska. Jag provar väl runt bostadsområdena i närheten då, i ungefär 45 minuter, men samma sak där!!! För ändå ini HELVETE!!!!!!!!!!!!!! Förbannad, som jag vet inte vad, ringde jag till frugan:
-Ring när du vill åka hem så kommer jag och hämtar dig!
Varför kan man inte få parkera efter alla småvägar när det är sådana här tillställningar? Det är ju ändå kaos i stan men nädå, då står de där med sina NVS bilar och P-Lisorna jobbar säkert övertid…
Sen åkte vi till OK i Degeränget och köpte en ostkorv med räkis och rostad lök, med dricka och en Twix till efterätt för att lugna ner mig lite grann… DÄR fanns det i alla fall parkeringar! Nätt och jämnt… Det var mitt Noliabesök, Ska försöka igen på Fredag och då ska jag hänga på låset!

Nu till “lite” kritik om stan: Skulle Piteå kommun få obegränsat med pengar till sin budget skulle de ta bort varenda liten väg i stan som bilar kan färdas på och de är redan på god väg! De största genomfarterna i stan är breda som cykelvägar med fartgupp stora som Mount Everest, inte undra på att folk köper stadsjeepar i så stor utsträckning, de behövs ju för att ta sig fram i innerstan! och framför allt på vintern, då vägarna verkar ha gjorts så smala att ingen väghyvel kan ta dem, i princip ofarbara!!
Sen ska vi inte ens tala om de obefintliga parkeringarna. Är det tänkt att turister ska lockas att handla i staden?! Det går lite dåligt om man inte kan parkera någonstans! Tänk på på det en stund alla kommunalgubbar!!
Det bästa jag nånsin gjort i hela mitt långa liv var att flytta ut ur staden, för när man får lite distans till staden ser man hur sjuk den egentligen är. När jag bodde nere i Stockholm hade jag en liten ICA butik i närheten och ett tag tyckte jag det var ena riktiga surpuppor som jobbade där men efter att ha varit till Piteå efter det framstår de som ena riktiga charmtroll! När man varit inne i det flesta butiker inne i stan inser man att ordet “serviceminded” inte existerar överhuvudtaget, endast i ett fåtal butiker som jag varit till har det varit trevlig personal som verkligen Sökt upp mig och inte sett ut som “Åh nej, inte en sån där “kund” igen” och då nästan uteslutande på industriområdena.

Nu har jag fått skriva av mig lite grand så nu känns det i alla fall lite bättre. Möjligtvis att lite jobb på vägsladden till och med kan få mig på bra humör, så man kanske ger Piteå en chans till på Fredag men just nu känns det som att jag hellre åker en 8 mils omväg till Skellefteå om jag så bara ska ha en liter mjölk…

Nadja 1995-2010 Vila i frid

Usch vad tråkigt det känns, våran kära familjemedlem gick bort i Tisdags. Sista tiden har hon verkligen saktat ner tempot men i Måndags blev hon verkligen riktigt dålig. Bakhasen svällde upp ordentligt och hon kunde inte gå på benet, under förhoppning att det bara var ett insektsbett och att hon skulle bli bättre lät vi henne vara under natten men på morgonen var det bara att inse att hennes dagar var räknade, hon hade även fått vad som såg ut som en blödning under magen. Det var inget annat att göra än att ringa det där jobbiga samtalet…

Det kommer verkligen att kännas konstigt i närmaste framtiden, ingen vovve som kommer och möter en när man kommer hem, ingen man får kliva över på väg till vardagsrummet, busa i snön på vintern eller bada med på sommaren och sådana saker. Jag trodde faktiskt att lillan skulle ta det ganska hårt men hon verkar acceptera det ganska bra, fast hon är ju rätt lite än men det tar ganska hårt på en själv när hon pratar om att Nadja ska komma eller att Nadja ska ha något men man får bita ihop och påminna henne om att hon inte längre finns.

Fast Nadja har nog haft ett bra liv och sen att få gå i pension ute på landet de sista åren utan att ens behöva lukta på ett koppel har nog säkert varit väldigt roligt. Bara få springa omkring som man vill, gräva upp mattes blomrabatter, sprida ut soppåsen på gården eller bara jaga pinnar och andra smådjur. Det måste ju bara vara det bästa eller att helt enkelt ligga och mysa i solen en hel dag.

Du kommer att vara saknad.

 

 

 

Ihärdig bloggtorka pga. otur med det mesta…

Torkan har hållit i sig ovanligt länge nu, mest för att jag haft, eller rättare sagt Har, en väldigt långdragen förkylning… Den började väl för två helger sen med rethosta men bara nattetid, så på dagarna under förra veckan var man mest som en zombie. Denna vecka har det nästan satt sig i bihålorna, det har inte brutit ut men hela huvudet är fullt med bomull så allt vad gäller dator har legat nere i två veckor nu, därav de få inläggen :)

Nu i helgen hade jag däremot upp ett litet ryck, men det gick ganska fort över i och för sig… Skulle fixa ångestprojektet ute i garaget (Renaulten). Sagt och gjort, hämtade den “nya” spolarpumpen och skulle bara testköra den, ni kan ju säkert gissa hur bra den funkade… Jaha, den var ju begagnad men va faan de på skroten hade ju provkört den, sa dem i alla fall… Hmm, började kolla efter glappkontakt med mera men hittade inga konstigheter, provade även mäta upp nya pumpen och inga konstigheter där heller… Va fasen kan det vara för fel!?!?

Tänkte att man skulle ju kunna riva den gamla pumpen så får man se hur det ser ut där inne och kanske få någon ledtråd. Jag fick inte bara en ledtråd där utan hela förklaringen, även varför den “nya” pumpen vägrade spela med. På grund av värdelös konstruktion tränger det in spolarvätska i motorn vilket gör att den rostar ihop… Detta är då inget som inte lite 5-56 löser så vi rev den nya pumpen också. Sen var det bara att skruva ihop eländet. Efter det blev det oljebyte och då tänkte jag hälla i lite mirakelolja i motorn så den blir tät och fin, dyr som fan och lite kvar i flaskan var det men jag offrade den, bara för att konstatera att jag glömt att skruva tillbaka oljepluggen… Mutter mutter…
I med pluggen, fylla olja, kolla alla andra vätskor, konstatera att bromsarna rostat fast, provköra bilen, konstatera att länkarmarna fram glappar lika mycket som på S40´n, ta bilen till jobbet några dar, konstatera att oljepluggen läcker, Köra S40´n till jobbet idag och konstatera att startmotorn slutat funka när jag skulle hem, gråta en skvätt, gå och lägga sig… Och så fortsätter det…

Det hade kunnat sluta värre!

Ja, vi kör väl pang på rödbetan och visar vad som hänt och förklarar sen, för alla är som tur var oskadda.

Hmm, ser misstänksamt ut…

Ahaa!

Just det ja! 

Ser faktiskt misstänksamt likt ut en dikeskörning fast det var inte så enkelt, det här var faktiskt bästa alternativet. Nu ska jag berätta. Vi hade planerat en resa till Skeå och var som sagt på väg och som tur var hade plogbilen hunnit förbi en sväng på morgonen och bara tryckt ut snön mot plogkarmen, lilla bettan och jag tackar för det :) När vi passerar ett av husen i grannbyn ser jag att boenden i huset är ute och skottar med traktorn och lyfter ut snön på andra sidan vägen. Så långt allt väl, jag ser hur personen backar tillbaka på infarten och väldigt långt bak i mitt huvud gror en misstanke på om föraren sett mig komma eller ej, så instinktivt släpper jag av gasen lite, sikten är det inget fel på och jag ser föraren hur bra som helst. Ett tiotal meter innan jag ska passera ser jag hur föraren tar sats för att köra ut igen, då började hjärnan arbeta på högvarv, hinner jag stanna? Nähä, det går ju ändå nästan 70 knyck. Vad fasen gör jag nu?! Kommer föraren att se mig? Inte det nä… Helvete! Vad är bättre nu, traktor eller plogkarm? Öh,var det en kuggfråga? Plogkarmen blev det! Som tidigare nämnt var den mjuk och fin så stoppet blev inte riktigt så tvärt som jag trodde, förlåt mig vädergudarna för mitt tidigare inlägg, jag och volvon ber så innerligt om ursäkt :)

Som tur var blev ingen skadad och lillan trodde bara att jag bromsade lite tvärt men spagettibenen och adrenalinkicken Arne gjorde sig verkligen påminda! Föraren av traktorn bad också innerligt om ursäkt, jag tror nog han/hon blev lite chockad också. Då det inte blev några uppenbara skador efter vi dragit upp bilen körde vi vidare, fast jag ska nog åka in till jobbet nån kväll till veckan och hobbyjobba lite medans bilen tinar upp så man kan kolla lite närmare. Inte nu för att jag tror att det blev några skador då inte ens extraljuset vek in sig mot bilen men bara för att vara på säkra sidan. En ny bilreparation är verkligen något vi Inte har råd med men man är ändå mest glad att ingen tog skada :)

Nu ska jag nog ta och slappa en stund i soffan och fortsätta med att försöka rita en planeringsskopa till traktorn, undrar om ska göra den krocksäker? ;)

Varför måste vissa alltid förstöra???

Hasse hade ju varit jätteduktig och tillverkat en spårdragare till skidspåret, den ser rent utav ut som en köpes! Sen har han dragit upp ett skidspår över vårat och grannens skifte, det blev nog runt 4 km långt och använd flitigt av de som åker skidor häromkring. Nu i början av veckan hände dock en sak med spåret, våran andra så kallade granne var ute med fyrhjulingen, som har bandsats, och kom uppifrån skogen körandes på skidspåret! Jaja, han kom ju uppifrån och kanske “missade” att det var ett spår där… Sen när han kom till våran infart där spåret korsar vägen och även spårdragaren står, stannade han och tittade lite på den, sedan fortsatte han färden. Efter vägen? NÄ, självklart INTE!! Han var tvungen att fortsätta efter skidspåret som går över älven med en uppförsbacke som heter duga där han förövrigt körde fast. HA HA HA HA!!!
Efter den färden kom han en dag även körandes efter älvkanten, där jag hade dragit upp ett spår för att lillan skulle kunna åka skidor utan alltför mycket backar. Hade han kunnat köra rakt hade jag inte sagt så mycket i och med att banden går på varsin sida av spåret men inte ens det klarade han av!
En annan granne hade också dragit upp ett spår som blivit sönderkört, undrar av vem?!
Föraren i fråga har ju lovordat framkomligheten på fyrhjulingen efter monteringen av band, så varför i helvete måste han köra sönder för oss?!?!?! Kör i skogen om den nu tar sig fram så bra och inte på vårat skidspår!

Samma sak hände för nåt år sedan när den här specifika grannen skulle ta ut lite timmer. De hade lånat en miniskotare av Äldre modell med medar under vagnen. Så långt allt väl men istället för att utnyttja deras egen bro för att ta timret till vägen hävdade de att de hade ett servitut att använda sträckan närmast älven som väg, Yeah Right!! Kom och visa upp de pappret i så fall så kanske jag tror det!, jaja, det var ju snö på backen så det gjorde ju inte så mycket, fast det var ju på våren och på våran bro och infart var det snöfritt vilket resulterade att brädvirket på bron blev alldeles söndertrasat av medarna och backen efter bron vart totalt sönderkörd. Tack och bock!! Sen lade dom upp timret efter våran infart, gissa om de kom och städade upp efter sig?? Just det ja, på hösten kom han förbi och frågat om det var jag som städat, klart som fan det var för inte inte var det då dem som gjorde det…

Sådana grannar är väldigt tacksamma att ha, men blir så glad hela tiden… Man  börjar ju undra var gränsen för “Allemansrätt” slutar ibland… Det här är kanske nåt för “Grannfejden” ;)
Men nu är det färdig gnällt för idag, solen lyser enbart med sin frånvaro men det är ganska varmt ute (-8) och lillan behöver rastas, så nu bär det av ut på nya äventyr! :)

Julmiddag med en alldeles speciell julklapp… Varsel

Igår var vi på Stengården i Byske för att äta julbord med företaget, utbudet var väl inte speciellt stort, det fanns de vanliga sakerna som brukar finnas på ett klassiskt julbord men det som fanns där var väldigt gott! Som vanligt vid en sådan tillställning äter man ju på tok för mycket så i slutändan håller man på att somna vid bordet :)

Sen kommer vi till julklappen… Det är väl det mindre roliga i denna historia, den klappen fick jag LÄSA om i Norran i Onsdags, tydligen ska det varslas 23 personer på FeRex… Med tanke på att jag klarade första varslet, blev överhoppad i andra och nätt och jämt klarade mig tredje gången kommer jag nog att vara VM-kandidat i längdhopp om jag får behålla jobbet denna gång…

EJ BARNTILLÅTET INLÄGG!

Detta inlägg kan innehålla ord som ej är lämpliga för barn under 25år!
Ursäkta språket men nog var det väl ändå själva fan! När jag åkte upp med soptunnorna passade jag på att hämta posten. Vid postlådan såg jag något vitt på backen, snö tänkte jag men det var nästan för vitt för att vara snö och lysena från traktorn var inte riktade direkt mot mig så jag sparkade lite på det. DÅ såg jag vad det var för något, någon hade tydligen jagat kanin och tydligen fått en. Men man tar FAAN inte ur den och lämnar inälvorna 1,5m från någons POSTLÅDA!!!!! Förbannade jävla respektlösa IDIOTER!!!!!!!!!!!!! Sådeså!

Jag har absolut inget emot jakt och jag följer gärna med och jagar men sådär gör man fan inte det tillhör vanligt jävla bondförnuft. De kunde ju åtminstone sparkat ner inälvorna och pälsen i diket, då hade jag nog inte ens brytt mig. Orkar man inte ens det ska man Fan inte jaga! Jag har heller inget emot inälvor eller så på det sättet men det blev en principsak.

Smärta uppstod!!!

Visst är det väl så som det gamla ordspråket lyder “Man saknar inte kon förrän båset är tomt” Det är samma sak med mitt lillfinger idag, jag trodde inte att jag använde det så mycket utan såg det mer som ett onödigt bihang som bara är i vägen när det är trångt. Tji fick jag minsann! Det var inte det enklaste att skriva det här inlägget utan att nudda tangentbordet med lillfingret!

Nu kanske ni undrar varför det är såhär. Jo det ska jag berätta nu men först ett annat gammalt ordspråk, “Somliga straffar Gud direkt” Och i det här fallet tog han f.n i så han sket ner sig!! Nu måste jag bara klura ut vad jag måste göra för att förtjäna detta :)

Dagen förlöpte utan större problem, jag staplade stålplattor som maskinen skurit under natten när klant jag kastade en platta på runt 11kg på en annan UTAN att se till att dra undan ALLA fingrar!! Här passar då det tredje och sista ordspråket in “Är huvudet dumt får kroppen lida” Och de gjorde den! :)

Här är resultatet i alla fall…

Musse är försvunnen!

Det har gått nästan en vecka sen våran kära Musse gick ut och har inte setts till sen dess... :( Vi har letat med ljus och lyckta men varken sett eller hört nånting, grannarna har inte sett nånting heller, inga omotiverade hål i isen eller nånting. Han är spårlöst borta :(

Är det nån som läser detta och bor eller känner någon i trakterna runt Tväråfors, Gagsmark, Brännäs, Brännland, Båtfors och Ålund får ni jättegärna höra av er på min mail eller ringa om ni har nummret.

Såhär ser Musse ut, svartvit, SUPER fluffig svans, en liten "mustasch" och Jätte kelig!