Renbetesmålet avgjort men vad tycker ni?

Det kanske inte är så många som bryr sig om detta, inte heller jag egentligen. Fast nu när domen kom blev jag en smula fundersam.

Renen räknas som tamboskap, det gör kor och hästar också. Varför är det då skillnad mellan de som driver företagen. En ska betala för inhägnader, foder, fastigheter, mark, stora maskiner mm. mm. Den andra behöver ingen inhägnad, inget eller lite foder (beroende av årstid då), egentligen ingen egen mark, inga fastigheter. Ja, ni vet vart jag vill komma.
Vad ger den senare rätt att utnyttja andras egendom för att ha ett vinstdrivande företag på andra markägares bekostnad och dessutom orsakar skador för markägarna, som senare får väldigt svårt att få ersättning för skadorna. Allt på grund av sedvanerätt.
Att nämnas bara: Återplantering efter avverkning kostar ca 7000-10000kr/ha inklusive hårt arbete och det går fort för en renhjord att äta upp det mesta.

Visst ligger det någonting i sedvanerätten, att de alltid hållit på med rennäring, men förr var det för att få mat och överleva. I dagens samhälle handlar det om att få en vinst på andras bekostnad med helt andra spelregler än alla andra. (Bönderna)

Sen kan man ifrågasätta alla övriga kostnader för samhället, skattebetalarna. Antalet viltolyckor med renar år 2010 var 1799 st (Älgskadefondsföreningen). Den totala kostnaden för alla viltolyckor (inkl. ren: 48 688 st) var drygt 3 miljarder kr (ATL). Grovt räknat och rent teoretiskt uppgår olyckskostnaderna med ren till 110 miljoner kr. Nu är ju renen ganska liten men orsakar ändock skador och hur värderar man ett dödsfall?
Varför jag reagerar på detta är därför att bönder måste hägna in sin boskap men inte samerna. Skulle det vara samma spelregler för båda skulle vi inte ha några kostnader för trafikolyckor med renar inblandade.

Visst är jag kanske lite partisk i frågan men tänk lite ur mitt perspektiv: Någon från en annan stad kommer över varje år med en häst på din gräsmatta, låter den trampa sönder den och äta upp dina nyplanterade äppelträd och sedan hävda att han har rätt till det bara för att han gör så varje år. Är det rätt?

Rätta mig gärna om jag har fel, det finns alltid utrymme att ändra sig, men det är i alla fall såhär jag tänker just nu.

Hur tänker ni?

Islossningen passerade likt första tonårsromansen

Ja, det är nog bästa beskrivningen jag kan komma på. Först var isen jättetjock, sen kom det en herrans massa vatten och bröt sönder den och jag fruktade en ordentlig ispropp. Det är här tonårsromansen kommer in i bilden, ni vet, första gången man kramas extra hårt.
-Ehh, e de över redan? ;)

Isen bara försvann, snön likaså men lika glad är jag för det. Det är varmt och soligt och man bara myser. Oh, happy days!

Jaha, då ska vi se vad det blev av detta

De som prenumererar av en speciell tidning i de nordligare delarna av Västerbotten kanske får en liten ledtråd om några dagar. ;)

I övrigt är det mest jobb som hägrar. Denna vecka har jag kämpat och slitit med att försöka få ut 170 timmars produktion, ensam, med en av maskinerna trasig hela måndagen. Åja, det är ju tre dagars vecka denna vecka och varje dag består väl av drygt 56 timmar. Inte?
Kanske blir lite övertid då. ;)

Nu ska jag dö i soffan en stund och smälta mina “Buffalo Wings” med kalaskaka till efterrätt. Vardagslyx rockar!

Tandläkarrädslan är som bortblåst!

Ja, vem har inte lite ångest inför att gå till tandläkaren? Undertecknad har ett helt lass med sådant och inte blev det bättre av att man legat sömnlös sista nätterna pga. av ren och skär smärta i tanden…
I Fredags vann dock smärtan över ångesten och det var bara att bita i det sura äpplet och ringa det ångestfyllda samtalet. Fick en tid på eftermiddagen och efter röntgen konstaterades att jag inte hade något hål? Men vad f*n?! Jag har ju smärtan av tusen isglassar i tanden!! Jaja, fick en behandling av “känsliga tandhalsar” och en räkning på 600 kr… Samma smärta återkom dock efter någon timma… Men, efter ett par tabletter Tradolan, en alvedon forte och en ipren gick smärtan att hantera, tills i morse. Jag trodde jag skulle svimma efter att ha tuggat lite på frukostmackan… Ett samtal till 112 senare och jag hade en jourtid i Kåge. Jag måste dock erkänna att det kändes fruktansvärt onödigt att ringa 112 för tandvärk men sådana är reglerna tydligen.

Här kommer det lustiga i sagan. Tjejen som tar emot mig Lyssnar på mig när jag säger att jag inte riktigt tycker det är roligast i världen att gå till tandläkaren. Hon var väldigt bra på få en att lugna ner sig lite och framförallt; hon lyssnade när jag sa att jag behöver mycket bedövning för att det ska ta! Det har jag alltid behövt men ingen har hittills lyssnat på mig, förutom tandläkaren i Märsta som ryckte min visdomstand. Hon var nära att bli nerslagen, bokstavligt talat! Så hon slösade inte med bedövningen sen ;)

Jag var helt euforisk efter besöket, inte tillstymmelse till smärta eller ilning! Det är första gången i hela mitt medvetna liv som det inte varit ett smärtfyllt besök hos tandläkaren, av de gånger man behövt behandling då förstås. Så nu ser jag nästan fram emot återbesöket istället för att må illa veckor i förväg.

Just ja, glömde skriva vad det var första tandläkaren missade: En inflammation i tanden, tydligen ett skolboksexempel enligt min nya tandläkare, så jag åkte på en rotfyllning. Helt smärtfri! (hittills). ;)
Sen lovar jag att skriva lite oftare men det har, förutom diverse smärtor, varit apmycket att göra på jobbet. Ett väldigt angenämt problem faktiskt. :)