Usch vad tråkigt det känns, våran kära familjemedlem gick bort i Tisdags. Sista tiden har hon verkligen saktat ner tempot men i Måndags blev hon verkligen riktigt dålig. Bakhasen svällde upp ordentligt och hon kunde inte gå på benet, under förhoppning att det bara var ett insektsbett och att hon skulle bli bättre lät vi henne vara under natten men på morgonen var det bara att inse att hennes dagar var räknade, hon hade även fått vad som såg ut som en blödning under magen. Det var inget annat att göra än att ringa det där jobbiga samtalet…
Det kommer verkligen att kännas konstigt i närmaste framtiden, ingen vovve som kommer och möter en när man kommer hem, ingen man får kliva över på väg till vardagsrummet, busa i snön på vintern eller bada med på sommaren och sådana saker. Jag trodde faktiskt att lillan skulle ta det ganska hårt men hon verkar acceptera det ganska bra, fast hon är ju rätt lite än men det tar ganska hårt på en själv när hon pratar om att Nadja ska komma eller att Nadja ska ha något men man får bita ihop och påminna henne om att hon inte längre finns.
Fast Nadja har nog haft ett bra liv och sen att få gå i pension ute på landet de sista åren utan att ens behöva lukta på ett koppel har nog säkert varit väldigt roligt. Bara få springa omkring som man vill, gräva upp mattes blomrabatter, sprida ut soppåsen på gården eller bara jaga pinnar och andra smådjur. Det måste ju bara vara det bästa eller att helt enkelt ligga och mysa i solen en hel dag.
Du kommer att vara saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar