Internetbesök

Det var väl det roligaste som hänt den här helgen. I Fredags ringde nämligen en från “forat” som jag hänger på, Maskinisten. Jag har nämligen en tråd där, där jag frågade efter lite hjälp om den trasiga svetsen. Nu visade det sig att en kille i Norrfjärden höll på med just sådant och av en otrolig slump höll han på att reparera en precis likadan. Vad är oddsen?! Hursomhelst hade själva styrprogramvaran havererat i hans projekt så då erbjöd jag mig att donera lite “blod” till den andra svetsen. Turligt nog fungerade tydligen allting bra för nu går den andra, känns som att jag kommer att slå han en signal när det riktigt kört ihop sig med min ;)

Efter kopieringen blev det en kaffestund med prat om allt från religion och politik till maskiner förstås, till sena kvällen. Det var ena riktigt trevliga prickar och det är kul att kunna sätta ett ansikte på dem man diskuterar på nätet med. Ska nog återgälda besöket någon gång, förmodligen när jag ger upp med svetsen

Sen har vi ju kapitlet med förkylningen. Den lurade mig! Jag kände mig ju bättre och bättre i slutet av veckan. Tills idag… Helt utslagen och varenda kroppsöppning ovan axlarna är tät… Har nyss provat svågerns dunderkur mot förkylning, så vi får väl se om det funkar men det kan nog inte bli sämre i alla fall. En citron, tre matskedar honung, lika många vitlöksklyftor och varmt vatten. Det var, hör och häpna, faktiskt gott!

O´boykakor, super enkla och lika goda

Hittade ett recept på några supergoda kakor hos en “granne” idag
(Edet Zoo). Tog mig friheten att kopiera receptet men all cred går till henne. Det blev en liten miss i definitionen av “tesked” men smaken var helt OK. Sen att jag hade O´boy med daim gjorde nog inte saken sämre, så håll till godo!
 

• 125 g smör
  
• 1½ dl socker
  
• 1 ägg
  
• 1 tsk vaniljsocker
  
• 3/4 dl O´boypulver
  
• 1 3/4 dl vetemjöl
  
• 1 3/4 dl havregryn

 

Gör såhär:

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa smör och socker fluffigt. Vispa ner ägg och vaniljsocker. Rör ner O'boypulver, vetemjöl och havregryn. Klicka ut kakor ganska glest på en bakplåtspapprsklädd plåt med en tesked. Grädda ca 10 min.

O´boy kaka(or)

Snart 33 år och just kommit i målbrottet!

Det skulle väl vara jag då. Kände att det var förkylning på gång i Tisdags och mycket riktigt… Onsdag kändes det som om jag sprungit två maratonlopp, allt gick i slow motion och det värkte överallt. Idag däremot var det mycket bättre, kändes som om jag skulle kunna springa loppen jag fick lida för i Onsdags. Däremot hade det satt sig i halsen idag, med påföljden att det skär sig lite grand när jag pratar med lite högre röst. Tack och lov behöver jag inte prata så mycket i jobbet när alla ändå går omkring med hörselskydd, men, när jag väl ska prata måste jag ju höja rösten…
Ja, ni kan ju räkna ut resten själva vid det här laget, jag låter som en tonåring som just kommit i målbrottet! En kollega kom fram just innan jag skulle sluta och frågade efter en sak och när jag svarade började han le och sen såg det precis ut som att han väntade på att jag skulle prata mer så han skulle få nåt att skratta åt. Men men, man ska ju bjuda på sig själv så jag pratade en stund till.

Skitbil!!

Ja, det var väl inte direkt en oväntad start på mina inlägg…
Det började i Fredags med att frugan ringer från Byske och säger att bilen inte startar… Jaha, vad är det nu då?! Det var bara att packa startkablar och bogserlina och sätta sig in i bilen…

Väl framme provade jag starkablarna först, då bogsering i snöstorm 3,5 mil inte verkade direkt lockande. Fantastiskt nog hoppade den igång direkt! Tjohoo!! För att sen tvärdö när jag ryckte startkablarna… Suck! Jaja, det var ju enkelt i alla fall. Ett nytt batteri senare och bettan gick som en klocka. Ändå tills idag då. Jag lovar, den bilen har ett horn i sidan på mig. Frugan ringer från Byske, igen…
-Batterilampan lyser! Törs jag köra hem?
-………….mutter…….. Kör på!

Tack och lov kom hon sig hem och det var faktiskt inte riktigt så allvarligt, en rem som gått av. Sådana fel tycker jag om, om man får välja mellan två onda ting.

Nu ska jag bara skicka gumman att handla nya remmar i morrn så är saken biff! och helgen räddad!

Blogga enkelt med Windows Live Writer 2011

Det här borde väl vara ganska vedertaget vid det här laget men jag hör fortfarande folk som svär så det ryker om deras bloggställe när de använder det webbaserade gränssnittet för att skriva ett inlägg och så buggar webbläsaren ur och inlägget försvinner…

Det finns ju faktiskt en lösning för det problemet och den lösningen har jag använt ganska länge nu men jag har egentligen inte tänkt på det förräns nu. Så nu säger jag det:
-Använd ett fristående program!

I mitt fall blev det Windows egna program I “Live” serien: Live Writer (Som du kan hämta hem i länken) Jag måste faktiskt erkänna att bloggandet blir SÅ mycket enklare med detta. Nu finns det givetvis andra program för sådant här också men windows gör faktiskt väldigt användarvänliga och enkla program.

Enkelt att lägga in bilder, ändra storlek, lägga in videoklipp. Ja, listan kan göras väldigt lång.

Såhär ser det då ut i action. Man kan importera sin egen template från bloggen så man ser exakt hur det blir i bloggen. Tydligen kan man få smilisar i 2011 versionen Nu kör jag visserligen engelska versionen men det finns givetvis en svensk också.
En annan praktisk detalj, bland många, är att man automatiskt kan ladda upp och använda bilder från Windows Live SkyDrive i bloggen. Varför är detta bra då? Jo, därför att du inte, som i vissa andra bloggtjänster, är begränsad till X antal bilder eller 1Gb, utan har ett utrymme på hela 25Gb och inte bara bilder. Detta är en webbhårddisk som du kan lagra vad som helst på, offentligt som privat.

Det enda som jag fann lite irriterande var när jag ville göra en radbrytning utan att få ett mellanrum när jag trycker enter, typ som två rader upp. Då fann jag efter lite svärande bot mot det: Shift+Enter!

Men nu ska jag sluta propagera för Microsoft och glutta på TV en stund.

Nytt avsnitt: Simon´s Cat in ´The Box´

Han är ju bara för bra! Och vilken kattägare känner inte igen sig här?! ;)

Trasig svets, halvkrossat finger, “ny” svets, och första snön

Ja, det var väl det mesta som hänt sen sist, i kronologisk ordning tror jag till och med.
Har varit ganska mycket sista tiden, främst på jobbet, vilket i sig är ganska bra men det är annat som får lida, som bloggandet.
Nu tar vi väl hög- eller i vissa fall lågpunkterna sen sist.

Trasig svets: Ja det är väl inte mycket att säga där, nu har man ett projekt till i den digra skaran att felsöka…

  Även den mest oinvigde kan nog lista ut att elektronik helst inte ska se ut sådär.

Halvkrossat finger: Igen… Man tycker ju att man borde ha lärt sig vid det här laget att hålla klåfingrarna ur vägen men inte jag minsann!
I rena ilskan skulle jag slå lös en plåtbit som egentligen inte skulle sitta fast och mitt finger råkade hamna mellan släggskaftet och ett smalt plattjärn som stack upp… Jo tack, då vaknade man minsann till kan jag säga och mitt på leden tog det… Givetvis hände ju detta när vi hade som mest att göra på jobbet, så när jag inte kunnat använda fingret på två dagar beslutade jag mig för att åka till farbror doktorn för att kolla att allt var OK.
Här måste jag då slå ett slag (ett lite lösare, utan fingrar emellan) för den svenska sjukvården. Klockan nio på morgonen ringde jag till vårdcentralen, fick telefontid 15.30. Däremot blev inte klockan mer än 13.30 innan de ringde upp, hej och hå! Sköterskan kollade efter en tid och konstaterade att det var fullt för dagen men hon skulle bara kolla en grej och återkomma. En minut senare:
-Skulle du kunna komma in nu direkt?
-Öhh, jo. Tror jag väl?

Åkte in direkt, blev snabbt undersökt och sköterskan undrade även hon hur karlar alltid lyckas få klåfingrarna emellan :) Hursomhelst tyckte hon att det borde röntgas när det var på leden.
-Skulle du kunna åka in till sjukhuset och ta en plåt, nu direkt?
-Öhh, jo. Tror jag väl?

Åkte bara till jobbet en snabbsväng innan jag styrde kosan söderut (Det var ju fika ju!) Framme i Skeå 14.30, hann knappt anmäla mig innan det var min tur och 15.00 fick jag besked om att allt så bra ut. 15.30, tillbaka på jobbet!

Här snackar vi snabba vändningar! Ibland fungerar faktiskt sjukvården som den ska.

Få se då vad var det sen?… “Ny” svets var det ja. Eller ny och ny, vi hade ett gäng äldre svetsar som inte riktigt passade in i produktionen längre, så det blev en liten utförsäljning och jag var snabb som attan att tinga en gammal ESAB, inte världens modernaste men det finns definitivt kapacitet så det räcker! Enda nackdelen är att den egentligen kräver 35A säkring och vi har “bara” 25A, så skulle man köra för fullt kan det hända att det blir en smula mörkt i kåken, men nu finns i alla fall möjligheten att kräma på och det gjorde det definitivt inte med den gamla och jag tycker om möjligheter! (Även om de inte blir så långvariga om man svetsar grovt!)  ;)

 

Sen kommer vi väl till sista punkten på listan. Första snön: Det var en kulen natt i Torsdags och vi satt och slötittade på TV när jag hörde någonting. Är det ett plan som lågflyger?! Nää, inte så här sent! Gick ut på bron och blev nästan lite orolig, det stormade så det bokstavligen vrålade i skogen och snöade gjorde det också! Det kom väl nästan 10cm under natten och gissa vem som hade vinterdäcken på? Nä, titta inte på mig! Jag har nog aldrig varit ute i tid innan, så varför börja nu?! ;)
Det blev att sladda sig iväg till jobbet i alla fall och fort gick det inte men fram kom jag. Det är mer än vad man kan säga om frugan, hon vände halvvägs efter grusvägen och tog en hemmadag med lillan. Hon verkade minsann inte misstycka alls över snön (lillan då), hon lekte gott och väl nån timma ute i snöstormen. Totalt kom det nästan 20cm. Jippie… Det var bara att bosätta sig i garaget och svåla om efter jobbet… Hade jag spolat ur fälgarna i våras då? Ni behöver fortfarande inte titta åt mitt håll… Tog väl nästan två timmar innan jag spettat lös all lera uppblandad med fruset vatten… Fälgarna ser ut som “kom och hjälp mig men ingen kom” men det blev en gnutta bättre fäste än med sommarsulorna i alla fall och det är ju huvudsaken.

Sen kan jag passa på att döda myten om att grusvägar är “naturligt” sandade. Det var nog överlägset den halaste sträckan på väg till jobbet! Så fort man kom ut på asfaltdelen (fortfarande lika mycket snö) var det hur bra fäste som helst igen, lite spårigt bara.

Nu är det fortfarande lika mycket, om inte mer, på jobbet. Så vi får väl se när nästa inlägg blir. Jul? ;)